Högre klass sök Ulricehamn 060917
 

Disa gjorde en "Zlatan" igen (se oktober 2005). Men först lite om lydnaden. Platsliggningen gick lysande på så vis att hon låg som en liten sfinx hela tiden. Att jag fick säga "ligg" tre gånger hörde bara den ena domaren... En väldigt snäll och trevlig :-) medtävlare sade "Åh vad fint rottisarna ligger".

Fria följet kändes som det bästa någonsin, men domarna var inte imponerade. Sedan gick väl det mesta hyfsat förutom att Disa skulle äta gräs och undvika att få dagg på sin kropp. Till och med i hoppet tänkte hon nypa ett löv! Vi nollade krypet och det var väl lite onödigt. Det kunde vi gnuggat lite extra innan så hade det nog funkat och då hade nog daggen inte varit så frånstötande. Kom ihåg till nästa gång...

Visst ser hon koncentrerad ut? Men vilken gångart är det? Det är meningen att hon ska skritta. Framåtsändandet hade varit ganska bra efter våran förmåga om hon inte hade...ätit...gräs.

Uppletandet är en historia för sej. Hon arbetar, är lyhörd och duktig men tar inte sakerna. Jag vet inte om hon inte vill eller inte förstår. Denna gången hämtade hon bara ett föremål och det räcker ju inte. Får väl träna mer...

Efter en lydnad där hon åt gräs för ca 20 poäng och var rädd om magen och armbågarna (dagg!) för ytterligare stort antal poäng samt ett nollat uppletande så behövdes en riktigt god insats i sökrutan. Det ska väl inte vara någon omöjlighet tänkte jag. Vi var laddade.

Allra mest laddad var Disa. In i spenaten, röjde runt i den täta granskogen och bort utom hörhåll. Efter ca 10 sek gjorde jag mitt obligatoriska "här är jag". Då är det dags för henne att vända och komma mot stigen. (-In your dreams , matte!) Det har vi ju hårdtränat och det fungerar ju riktigt bra...

Men Disa var som sagt laddad. Där stod jag på stigen och väntade. Ingen hund. Till sist kände jag att anständigheten krävde inkallning. Patetiskt. Hur kallar man in Zlatan tror ni? Kommer när det passar. Med rullen i munnen. Något lättad (för att det var arbete hon hållit på med och inte hyss) kopplar jag upp för påvis. Genom tät granskog igen. Det är det längsta påvis jag någonsin upplevt. Längs hela vänstra sidan. Det var rutans sista figge vi hade plockat.

Med blå/lila nyans i ansiktet (på mej och domaren) kunde vi så småningom ta upp jakten på nästa figge.

Några snygga tomslag tyckte jag att vi fick till men betygen var naturligtvis ohjälpligt låga.

Efter denna dagen var jag ganska nöjd ändå. Jag visste att vi inte var väl förberedda och det som var dåligt på förra tävlingen gick bra på denna. Vilket känns bra. Dessutom har jag en hund som taggar upp i jakten på figge istället för att tröttna. Det är jag också glad för. Och vad är väl då några poäng hit eller dit?

Andra försöket i sök Högre klass. Kumla 060701
 

Mygg, knott och andra mördarinsekter var på alerten hela dagen. Eller som Konny sade : "- Tur att man slipper se dem i naturlig storlek." Solen var stark också...

"Högre" gruppen delades i två, och vid lottningen önskade jag dra ett nummer så att vi fick börja i skogen. Jag kände att det skulle vara bra att börja med det tuffaste samt att det kanske fanns lite svalka på förmiddagen. Men jag drog nummer 9 vilket innebar att börja med lydnad och uppletande. Det har ju också en fördel, går det dåligt på söket så har man i alla fall tävlingstränat de andra momentet.

Här har hon hittat ett av dagens två föremål (av 4 utlagda). Mycket spring i benen men hon har ju ingen känsla för att tiden går. Var ute länge och sprang tillbaks till gammalt fyndställe. Ostrukturerat. Dessutom var jag kvar för länge på högersidan. Så betyg 5 var bara att tacka för.

Lämnar över i fotposition.

Som en extra service i värmen stannade vi vid en sjö där hundarna fick bada. Och det behövdes, det var 25 grader varmt och nästan vindstilla.

Söket gick jättebra i 90 meter. Sedan var det tvärstopp för Disa. Benen gick men det bara susade i kolan antagligen för hon fungerade inte alls. Var ute väldigt länge och kom tillbaks helt ren. Dvs hon hade inte hittat på något "äckligt" som hon kan få för sej. Hon fick vatten på stigen såklart. På slaget efter fick jag för mej att hon var ute och vilade. Efter det så vattnade jag henne länge på stigen och brydde mej inte om att inte hålla i halsbandet. Tävlingen var för mej egentligen över då. Det kunde ju finnas en figge nära och det skulle ju vara positivt för henne tänkte jag när jag funderade på att bryta eller ej. Det blev ingen mer figge, men en rejält trött hund.

Premiär i sök Högre klass. Kungsbacka 050911
 

Kul att tävla på hemmaplan som omväxling. I en ruta som jag aldrig sett förut, dessutom. Vi blev inte uppflyttade men det visste jag ju att för det skulle vi behöva jordens flyt.

Men Disa gjorde så gott hon kunde och arbetade på trots att hon blev trött i rutan som är dubbelt så lång nu.

Ser ni hundarna? Som ett litet pärlband i gryningen.
Platsliggningsromantik.

Uppletandet är som tävlingsmoment helt nytt för oss, och det var väl inte utan att det märktes...Visst letades det i rutan, men inte bara efter utlagda föremål, nädå även "spillda" lite lösare föremål i olika bruna nyanser hittades och rullades sej i.

"-Har du hittat något där Disa?"
Frågade jag med milt uppmuntrande röst. Publiken nästan hörde min lilla ängel svara:
"-Jaa, matte här finns massor av underbart bajs!"

Nattsök i Varberg 050806

Trägen vinner, äntligen blev vi uppflyttade från Lägre klass. Lydnaden gick fint, kunde tom utföra krypet som egentligen inte är färdigt.

Tjuvstart i budföringen, ja någon tjuvstart ska det väl alltid vara! Måste ju hålla igång nerverna på oss. Men hon var inkallningsbar så vi räddade några poäng.

Att sitta och vänta vid söket på att det ena ekipaget efter det andra gick och kom, det var dåsigt och kallt. Vindstilla men ganska rått och fuktigt. Disa blev nog laddad där hon satt i bilen för när hon fick komma ut så var hon verkligen på tårna. Högvarvad. Ca kl 00:30 var det dags för oss. Hon gjorde ingen bra start, grund ut åt vänster och rakt över stigen till högersidan, där hon typiskt nog fick vittring. Ingen idé att kalla in. Påviset var inte heller något vidare, tog upp sin gamla gamla ovana att rulla sej i "något". Men tillbaka vid stigen så kom jag denna gång ihåg att skicka om det dåliga första skicket till vänster. Och då vaknade Disa, full fart rakt ut och där ute på djupet hittade hon den helt dolda figuranten i en låda.

Sedan gick det som hejsan, hon arbetade snabbt och markerade säkert (tycker jag). Vi hade ganska mycket tid kvar när alla figgarna var funna. Trots fummel med koppel och lite svårt att se när hon hade markerat, fick känna med handen att hon hade rullen i munnen för jag ville inte blända henne.

Som priser hade de tenn bägare, de passade jättebra att dricka whiskey ur! Som tur var hade vi två stycken med oss till baslägret i Åkulla där vi kunde fira för Inga-Lill hade också en tenn bägare som fungerade bra, fast den var mindre...

Yes, yes, yes

Nationaldagslydnad på Gbg avdelningen i Kallebäck.

Lydnadsklass 1. 180 p vilket gav oss en förstaplacering i gruppen! Våran alldeles första vinst någonsin.

Det var även agility och utställning så det var många hundar och mycket liv och rörelse, då är det extra kul att hunden kan koncentrera sej och göra sitt jobb.

Kind 13/3 i Lkl sök.

Lydnaden gick riktigt bra med tanke på omständigheterna. Tex avstår vi krypet och för att lägga hunden på plats(liggande med skott) fick jag först väcka henne ur någon sorts snö-hypnos. En lätt puff med knät var inget som domarna missade.

I söket räckte inte orken. Det var jättedjup snö på vissa ställen och vi hann inte rutan på 10 min. Det var då en figge kvar. Förutom det så presterade hon normalt, inga ovanligheter.

Så det blev som "vanligt" att jag klarar antingen specialen eller lydnaden.

Precis före start i lägreklass sök.  Det hällregnade precis hela dagen. Och vi missade figuranten i första hörnet, där vi slarvade.

Domar kommentar:
-Lite lydnad hade inte svett!
Så tji fick jag på den uppflyttningen, fast vi satte lydnads-lydnaden.

De vita prickarna är regn som faller tungt. Den lilla svart/bruna är Disa, som kisade mot mej i regnet.