|
Det första som jag kommer ihåg av henne är den dagen vi
hämtade henne nere på kenneln Svarte-Petters. Jag var så
lycklig att vi var betrodda till att få denna lilla
"tjockis". Vanja tog upp henne i knät och sade "-Det här är
den valpen i kullen som äter tills hon kräks. Hon har lite
för mycket hull så ni får hålla efter henne." Och det har
inte ändrat sej något! Hon är fortfarande den i familjen som
gärna äter tills hon kräks! Och sedan hon vuxit klart äter
hon diet foder! Annars blir hon en liten rulltårta. Men jag
klagar inte, hennes matgladhet har räddat mej många
gånger... |
|
 |
| Nästa minne är från samma dag. Vi är ute på gräsmattan
och vänjer oss vid varandra. Leker lite med en
pinne, och hon apporterar spontant. Kommer till mej av sej
själv och vill att jag ska kasta igen. Kommer när man sätter
sej. Redan en kontaktbar liten hund. Det var en helt
underbar känsla och det gav en trygghet för framtiden. |
|
 |
| Detta är två stora delar av hennes personlighet. Till
detta ska läggas mycket livlighet (temperament) och en
förmåga att snabbt bli riktigt arg och lika snabbt släppa
aggressionen igen. Och en nyfikenhet som "-tar henne hur
långt som helst" för att citera korningsdomaren Anita. Av
dessa egenskaper så är väl den lite i överkant tilltagna
skärpan den sämre av dem. Men så trygg och glad som hon är
så märks denna skärpa nästan aldrig. Hon väljer sina
tillfällen och de är inte så svåra att genomskåda; Andra
tikar. Ju mer de liknar henne själv desto värre. Eller om de
är större. Mindre går bra. |
|
 |
| Nyfikenheten tog henne nästan upp i ett jakttorn
häromdagen. Kolla in höger baktass, när vänster också var
uppe så fick jag ta ner henne. (OBS, Bella är absolut inte
på väg att följa efter. Skulle inte falla henne in.) |
|
 |
